söndag 10 mars 2013

Filmad prestationsångest

Varje gång jag ska spela in en film till mina elever kommer prestationsångesten smygande. Efter närmare 250 filmer med genomgångar i matematik och fysik vet jag att något kommer att gå snett. Antingen kommer jag att säga något som inte stämmer, kanske säger jag elektron när jag menar proton, eller så skriver jag en tvåa när det ska vara en trea. Jag vet också att jag inte kommer att märka det själv. Men det är det alltid någon annan som gör.

Kan du hitta felet?


1000 visningar per dygn
När jag började lägga ut mina genomgångar på Youtube var det bara mina elever som såg klippen. Min tanke var att de skulle titta på filmerna i förväg, komma förberedda till skolan och sedan använda hela lektionstiden till att aktivt bearbeta innehållet i mina filmer. Men ganska snart insåg jag att fler än mina egna elever såg klippen. En elev berättade att hon tipsat sina kompisar i andra skolor om mina filmer och att hon ibland även visade sin pappa. En annan gång gick jag genom skolans korridor och såg en grupp elever från en annan klass som satt och tittade på en iPad där mina händer rörde sig över ett vitt papper. På ett personalmöte berättade en kollega att en av hans elever hade tittat på en av mina genomgångar på mobiltelefonen, på lektionen, direkt efter hans egen. Idag visas mina filmer nästan 1000 gånger per dygn; naturligtvis alldeles fantastiskt men också en aldrig sinande källa till prestationsångest.

Tryck på REC
Nästan varje dag får jag mejl från elever som skriver och berättar hur de har blivit hjälpta av att titta på mina filmer. Jag sparar dem alla, både i hjärtat och utskrivna i en pärm. Men ibland är det någon som bara vill göra mig uppmärksam på mina brister som pedagog; att jag både skriver och säger fel. Det är just dem jag börjar tänka på när jag ska spela in. Jag har upptäckt att det är väldigt svårt att göra allt rätt i en inspelad föreläsning, om så bara 10 minuter lång. Det smyger sig alltid in fel i det jag säger. Men jag har också kommit fram till att det förmodligen var ännu värre när jag höll samma föreläsning på lektionstid, då den dessutom tog 40 minuter. Nu måste jag dock förhålla mig till att felen dokumenteras och visas minst 1000 gånger om. Så när prestationsångesten kommer smygande säger jag till mig själv att det bara finns ett sätt att hantera den om det ska bli några filmer gjorda - tryck på REC!

8 kommentarer:

  1. "Men ibland är det någon som bara vill göra mig uppmärksam på mina brister som pedagog; att jag både skriver och säger fel. Det är just dem jag börjar tänka på när jag ska spela in."

    Jag kan inte låta bli att känna ilska mot de personer som skickar negativ feedback på det viset. Det är ett fantastiskt arbete du gör, och du hjälper massor med människor – både lärare och elever. De som får missarna att verka viktigare än alla de bra sakerna förstör inte bara för dig, utan för alla dem som du hjälper.

    Som lärare försöker jag ha förhållningssättet att jag gör saker så att jag kan göra dem bättre nästa gång. Det gör det lättare att våga testa nya saker, och känna att det är ok att göra fel. Men det är inte alltid lätt att tänka så.

    En annan sak jag hört är att det är 10 gånger lättare för människor att höra av sig med klagomål än med beröm. Så i en omröstning skulle klagonissarna inte ha en chans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren Johan!
      Det finns ju flera olika sätt att betrakta det som blir fel i filmerna. Något som är intressant är att det ofta är vid det som är fel som många stannar till. Det är som att man börjar tänka lite extra när man märker att något inte stämmer. Ser man på det ur det perspektivet är det snarare positivt att allt inte är rakt igenom perfekt. Men precis som du säger visar man samtidigt att det är okej att göra fel, en inställning som krävs om man ska våga prova för att komma framåt. Så vi får väl helt enkelt bjuda på det. :)

      Radera
  2. Elefantantijante Daniel!
    Allt du gör är 1000 gånger bättre än någon enstaka negativ kommentar!

    http://kilskrift.blogspot.se/2013/03/slang-ut-elefanten.html

    SvaraRadera
  3. Hej Daniel!
    Äntligen dyker det upp i skoldebatten, att " läxan" ska ges i förväg och inte i efterskott. Detta är hur jag själv blev lärd i svensk skola på -60talet. Dessutom hade vi läroböcker i varje ämne och arbetade kronologiskt.Vilket gav oss en grund, en tidsaxel för ny kunskap. I dag är SO-ämnena ett hopkok och väldigt fragmentariskt.
    Min största behållning som pedagog har varit att en gång per termin sätta mig ner med varje elev och prata om oss själva. Men denna tidsfrist försvann när påtvingad dokumentation sög upp all tid.Så efter att ha arbetat i svensk skola sedan 1966, så vet jag att ni äntligen är på rätt väg igen och jag kan vila i min pension.
    Mvh
    Lillemor Lithell

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack för dina ord Lillemor!

      Mvh
      Daniel

      Radera
  4. Det måste ju vara ett fantastiskt diskussionsunderlag om du har gjort något fel eller sagt något som inte stämmer. Det visar väl att eleverna/studenterna är medvetna och har hög måluppfyllelse om de hittar "fel".
    Jag har i alla fall tittat på en del av dina filmer och tycker att de är fantastiska. Håller på lite själv också även om det inte blir på samma villkor i min undervisning i slöjd. Har funderat lite på om jag faktiskt skall utnyttja "felen" i mina filmer för att diskutera om under lektionerna.
    Du är en inspirationskälla!
    MVH
    Leif Blomqvist
    http://slojdlararen.wordpress.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Leif!
      Coolt att få höra att man är en inspirationskälla. Jag har sett det du gör i slöjd och det känns ju helt klockrent. Jag har också funderat en hel del kring de där felen i mina filmer och tror att de skulle kunna utnyttjas på ett positivt sätt. Man skulle till exempel kunna utmana eleverna att försöka hitta fel i dem. Hur som helst, tack för din kommentar!

      /Daniel

      Radera