För 10 år sedan jobbade jag på Friends och reste runt på skolor över hela Sverige och föreläste om och diskuterade mobbning och annan kränkande behandling. Ett begrepp som vi då diskuterade livligt och som jag hade och fortfarande har med mig i alla möten är empati. För mig innebär empati, i den mån begreppet är öppet för egna tolkningar, att man försöker förstå hur den man möter känner och sedan anpassar sitt agerande efter den förståelsen. Min mormor sammanfattade det mycket bättre när hon sa att "alla är olika, glöm inte det Daniel".
Empati och formativ bedömning När jag för ett par år sedan stötte på begreppet "formativ bedömning", slogs jag av hur mycket det liknar just empati. Jag har sett flera olika definitioner av formativ bedömning där några har landat (kanske snett) i att det handlar om bedömningsmatriser, så kallade Rurics. Men jag tänker att det snarare har att göra med en grundinställning vid mötet med eleverna. För mig handlar formativ bedömning, likt empati, om att skapa sig en förståelse av hur den undervisning man bedriver påverkar eleverna och sedan anpassa undervisningen efter den förståelsen. Däremot kan man naturligtvis ta hjälp av Rubrics för att skapa denna förståelse. Men då på det individuella planet. Hur man i stunden, i klassrummet, tar reda på hur en hel klass påverkas och förstår innehållet är betydligt knepigare. Här har jag tagit hjälp av ett digitalt responssystem från SMART, något du kan läsa mer om i LÄRA.
Digitalt responssystem och LÄRA LÄRA Stockholm är en tidning som utbildningsförvaltningen ger ut för att öka kännedomen om stadens skolor och deras verksamheter. Tanken är även att inspirera och skapa lust till nytänkande för att ytterligare stärka kvaliteten. I det senaste numret finns en artikel om hur jag använder SMART's responssystem för att få en bild av hur eleverna uppfattar och förstår undervisningen. Klicka HÄR för att läsa artikeln (s.4-9).
Innan jul pratade jag mer till eleverna på lektionerna än vad jag pratade med dem. Nu är det precis tvärt om. Den senaste månaden känns det som att jag har pratat mer med eleverna än vad jag gjorde under hela hösten. Man kan säga att jag har gått från att vara i centrum, längst fram i klassrummet, till att nu finnas bland eleverna. Den förhoppning jag hade när jag "flippade" mitt klassrum - att eleverna i större utsträckning skulle vara aktiva på lektionerna - har utan tvekan infriats. Men jag återkommer till det och berättar först om hur jag rent praktiskt har gått till väga.
Så filmar jag Tanken med The flipped classroom är att eleverna ska kunna ta del av lärarens teorigenomgångar innan lektionen så att de sedan kan använda och omsätta teorin i praktiken när läraren finns till hands. Så mitt första problem bestod i vilken typ av genomgångar jag skulle göra och hur de skulle filmas. Jag har tidigare provat att både filma mina genomgångar i klassrummet och att göra skärminspelningar med smartboard och tablet. Men med den förra metoden tycker jag att man distraheras när läraren syns i bild medan skärminspelningar har en tendens att bli opersonliga. Därför valde jag att filma med mobilkameran när jag skriver med penna på ett vanligt papper. Mobiltelefonen har jag hängt upp i en ställning från fysikinstitutionen:
Bilden visar hur jag hänger upp mobiltelefonen när jag spelar in.
Det gör att jag med mina händer kan visa små experiment och peka på flera detaljer samtidigt i det jag skriver. Med telefonens vanliga headset spelar jag sedan in mitt prat samtidigt som jag ritar och skriver.
Filmen visar en genomgång i matematik.
Att jag filmar på det här sättet gör att jag dessutom kan använda simuleringar för att illustrera olika fysikaliska fenomen. Då filmar jag helt enkelt på en dataskärm. Det skulle förstås också vara möjligt med skärminspelning, men nu kan jag peka på olika detaljer samtidigt som jag förklarar vad som visas. Ibland har jag lagt ett vanligt OH-papper på skärmen och ritat på simuleringarna med en OH-penna.
Filmen visar en genomgång i fysik.
Inspelningsteknisk ambitionsnivå När det gäller den tekniska biten av inspelningarna är det lite trixit att få till en hygglig bildkvalitet. Men eftersom tid inte är något som jag har att strössla med sänkte jag snabbt ambitionsnivån och accepterade att bilden ibland flimrar och att ljuset är trist. För att ytterligare spara tid tar jag hela filmerna i en enda tagning. Det gör att jag ibland både säger fel och tappar tråden. Men jag har märkt att eleverna alltid upptäcker det och tror att jag gör det med flit för att de ska hålla koncentrationen uppe. Så kanske är det till och med bra att det inte är perfekt.
Så publicerar jag filmerna När filmerna är klara skickar jag dem direkt till mitt Youtube-konto från mobiltelefonen. Det tar ett par minuter, sedan finns den aktuella genomgången tillgänglig som en Youtube-film. För att hjälpa eleverna med strukturen bäddar jag in filmerna i den ordning som jag vill att de ska titta på dem på min hemsida. Sedan har varje klass en egen länk där det står vad de förväntas göra innan varje lektion. Förutom att eleverna ska läsa i boken och titta på teorigenomgångar innan lektionen får de en eller flera grundläggande frågor som de ska försöka besvara. Det kan vara både skriftliga frågor eller frågor som presenteras i filmformat. Här är det eleverna själva som presenterar problemet:
Filmen visar två elever som presenterar ett problem i fysik. Lektionerna När eleverna sedan kommer till lektionen börjar vi med att titta på det problem som de skulle jobba med i förväg. Då ger jag dem först några minuter att visa varandra hur de har tänkt innan vi går igenom det tillsammans. Min tanke är att de som eventuellt inte har sett mina filmer då får en chans att sätta sig in i vad vi ska göra med hjälp av en bänkgranne, som förhoppningsvis vet vad det handlar om. Just detta är också det avgörande med The flipped classroom - hur får man eleverna att jobba i hemma i förväg? Men det intressanta är att de som inte har gjort det som förväntas av dem ändå får chansen att jobba med innehållet på lektionerna. De kan helt enkelt inte sitta passiva och lyssna på läraren med ett halv öra; på lektionerna är det eleverna som är aktiva. Samtidigt har en del av dessa elever ägnat lektionstid till att titta på mina genomgångar på sina telefoner eller en dator. Så för dem är det kanske ingen skillnad jämfört med när jag föreläste på lektionstid. Andra elever har tittat på genomgången igen för att repetera.
Bilden visar en elev som tittar på en genomgång på lektionen.
Vad är annorlunda? Den stora skillnaden med The flipped classroom är att tidigare använde jag en stor del av lektionerna till att visa och förklara, så när det var dags för eleverna att jobba med innehållet var lektionen i stort sett slut. Då fick de jobba hemma med det som är betydligt svårare än att hänga med på lärarens genomgångar - problemlösning. Många har berättat om hur de hemma har kört fast och inte kommit vidare. Sedan kom nästa lektion med ännu mer nytt. Nu finns både jag och klasskamrater till hands när en elev behöver hjälp för att komma vidare. Nu hinner vi i stort sett göra klart det tidigare hemarbetet på lektionerna.
Vad tycker eleverna? Jag tror inte att det finns en undervisningsmetod som passar alla. Inte heller The flipped classroom är lösningen på allt. Men det är en intressant metod som möjliggörs av dagens teknik och för mig känns det inte som att det finns någon väg tillbaka. Men mest intressant är förstås om eleverna lär sig mer. Till det får jag återkomma i senare inlägg. Men flera elever har hittills varit positiva:
"Det är så skönt att bli klar med uppgifterna på lektionen."
"Jag brukar kolla på filmerna flera gånger."
"Jag tittade på genomgången med min pappa. Det var jättebra."
"Wow, då kan man ju kolla igenom alla filmer igen innan provet."
Jag har länge gått omkring med en känsla av att det är något som inte fungerar med min undervisning. Trots att jag har jobbat som lärare i snart 10 år kan jag inte se att eleverna som jag har idag lär sig mer än vad eleverna jag hade i början av min lärarkarriär gjorde. Det borde ju finnas ett samband mellan min erfarenhet och elevernas resultat. Samtidigt är jag övertygad om att jag är en bättre lärare idag jämfört med för 10 år sedan, åtminstone är jag bättre på det arbetssätt enligt vilket jag jobbar. Men jag tror att det är just det som är problemet - det finns en gräns för hur långt jag kan nå med den metod som jag använder mig av idag.
Hur jag jobbar idag För att elever ska lära sig fysik krävs att en lärare förklarar, demonstrerar och visar simuleringar av olika fysikaliska fenomen. Till detta kommer självklart att eleven själv måste jobba med innehållet, både praktiskt och teoretiskt. Men eftersom det är nödvändigt att läraren presenterar innehållet på ett pedagogiskt sätt så har jag ansträngt mig till det yttersta för att bli en bra föreläsare. Samtidigt har förmodligen det varit en del av problemet, det mesta av lektionstiden har varit centrerad kring mig som lärare. Men det är inte lärarens föreläsningar som avgör hur långt eleverna når - det är vad eleverna själva gör som leder till att de lär sig. Det gäller alltså att se till att eleverna är aktiva och jobbar med innehållet så stor del av lektionstiden som möjligt. Så har det inte varit på mina lektioner hittills.
Eric Mazur Länge var jag alltså övertygad om att bara jag blir en riktigt bra föreläsare som förklarar fysiken så enkelt som möjligt så skulle eleverna nå högre resultat. Men sedan hittade jag det här videoklippet på Youtube:
Eric Mazur är professor i fysik på Harvard och i filmklippet berättar han om undersökningar som visar att det inte spelar någon större roll om du har en prisbelönt föreläsare eller en illa omtyckt lärare i fysik - när de använder sig av en undervisningsmetod som bygger på föreläsningar skiljer sig inte elevernas resultat särskilt mycket åt! Att föreläsa, som förmodligen är den äldsta undervisningsmetoden, är helt enkelt ingen bra teknik. För mig känns det både provocerande och trösterikt på samma gång. Provocerande eftersom det strider mot bilden av en bra lärare som en bra föreläsare, trösterikt eftersom det förklarar varför mina elevers resultat inte har förbättrats genom åren. Det skulle alltså bero på begränsningar i den metod jag använder mig av. När Eric Mazur tagit del av dessa resultat gjorde han om sin undervisning och skapade en metod där eleverna i förväg jobbar med teorin. På lektionerna diskuterar sedan eleverna ett antal frågeställningar i anslutning till denna teori. För att ytterligare öka motivationen använder sig Mazur av digitala responsenheter, något som jag skrivit om tidigare.
The flipped classroom Senare under hösten 2011 började flera av dem jag följer på twitter länka till artiklar om något som kallades "the flipped classroom". När sedan det här videoklippet dök upp började jag på allvar tänka att det här måste jag pröva:
Filmen visar hur dagens teknik möjliggör för läraren att gå igenom innehållet utan att den dyrbara lektionstiden tas i anspråk. The flipped classroom innebär att eleverna förbereder sig för lektionerna genom att läsa boken, titta på korta videopresentationer inspelade av läraren och laborera med digitala simuleringar. Sedan kommer de till lektionen för att ställa frågor om innehållet och använda teorin i problemlösning, experiment och diskussioner. Lektionstiden används då till det som de tidigare gjorde i hemläxa - därav namnet "the flipped classroom". Den stora vinsten är att både läraren och andra elever finns till hands när den enskilda eleven jobbar aktivt med innehållet. Det är precis så jag vill jobba. Jag vill finnas till hands när eleverna tar sig an problemlösningen, som är betydligt svårare än att lyssna på en lärare, men också det som ger den största utväxlingen i lärande. Även Eric Mazur hävdar att vi måste skifta fokus från att undervisa eleverna och istället lära dem att lära sig, något som bara är möjligt när eleverna själva jobbar aktivt med innehållet.
Möjligheter Det finns naturligtvis en mängd kritiska frågor att ställa - Hur får man eleverna att jobba i förväg? Har alla elever tillgång till tekniken? Passar det alla elevgrupper? - men så här i början tänker jag framför allt på möjligheterna. Bara det att elever kan stoppa och spela upp svåra avsnitt i föreläsningen igen är intressant. För att inte tala om dem som snabbt tittar igenom videoklippet och direkt vill börja med exempelvis problemlösning. En individualiserad undervisning blir plötsligt praktiskt möjlig. Överhuvudtaget hoppas jag att lektionerna kan bli mer elevcentrerade där läraren inte längre är en vis förmedlare av kunskaper utan en guide vid sidan om. Hur jag ska genomföra det hela rent pratktisk, med inspelning och publicering av videoklipp, återkommer jag till.
Tidigare har jag låtit eleverna skriva någon form av redogörelse efter i stort sett varje laborationstillfälle. Dessa rapporter har varit av mycket skiftande kvalitet och det har varit svårt att få eleverna att skriva riktigt bra rapporter. Därför bestämde jag mig i höstas för att jobba mer formativt med detta moment i fysiken.
Gröna Lund I september 2011 deltog 3 av mina klasser från naturprogrammet i Fysik på GRÖNA LUND. Detta är en fysikdag som arrangeras i samarbete mellan Gröna Lund och Nationellt Resurscentrum för Fysik där syftet är att väcka intresse för och verklighetsförankra fysiken. Mina elever fick i uppgift att ta reda på vilken hastighet attraktionen fritt fall kommer upp i med hjälp av två olika oberoende metoder och sedan jämföra och värdera resultaten.
Planering Innan besöket planerade eleverna hur de skulle gå till väga för att mäta och beräkna hastigheten. Till sin hjälp på Gröna Lund skulle de ha en linjal (1m) och ett stoppur. De fick även titta på den matris som jag skulle komma att använda för att bedöma deras arbete.
Bilden visar bedömningsmatrisen Formativ bedömning Innan eleverna började skriva sina rapporter gick vi igenom hur man behandlar mätdata och vad en laborationsrapport ska innehålla. Sedan bestämde vi ett datum när deras rapporter skulle vara inlämnade. Tanken var att eleverna skulle få feedback på ett första utkast och sedan få ca två veckor på sig att förbättra rapporterna. Det andra datumet var en deadline. Lämnade man inte in en förbättrad rapport innan detta datum gällde den första bedömningen. I och med detta blev min första bedömning rent formativ - den styrde hur eleverna sedan arbetade vidare med sina utkast.
Bilden visar ett utdrag ur en elevs första utkast
I stort sett alla elever tog chansen att jobba vidare med sina rapporter när de visste vad som behövde göras för att den skulle bli ännu bättre. Nu var det även uppenbart att tillgången till bedömningsmatrisen styrde det fortsatta arbetet.
Bilden visar samma avsnitt vid andra inlämningstillfället
De första utkasten som lämnades in liknade de rapporter som eleverna tidigare skrev i samband med laborationer. Även då brukade jag skriva kommentarer om hur de kunde förbättra sina redogörelser till nästa gång, men det var först när de fick chansen att jobba vidare med samma rapport som den förbättringen också skedde. De färdiga rapporterna var av en helt annan kvalitet än vad eleverna tidigare åstadkommit.
Personliga tankar När jag läser det jag skrivit känns det så banalt på något sätt. Det är väl självklart att eleverna presterar på en högre nivå när de får feedback på och chans att förbättra det de gjort. Det gör att jag blir osäker och tänker att alla andra redan jobbar på det här sättet. Gör de det? Är det bara jag som har missat det här och nu levererar en riktigt hästspark genom en av skolans mest vidöppna dörrar? Hur det än är med den saken kan jag konstatera att jag har lärt mig något nytt genom att stanna upp och jobba vidare med elevernas resultat istället för att direkt bokföra dem och gå vidare med nya uppgifter.
Pedagog Stockholm är en webbplats som Utbildningsförvaltningen i Stockholm har skapat för att sprida det som är på gång inom skolområdet. Tanken är att man som lärare ska få reda på aktuella kurser, seminarier, utvecklingsprojekt och reformer. Men man dokumenterar även saker som händer på enskilda skolor för att inspirera andra lärare. För ett par veckor sedan filmade Pelle från Pedagog Stockholm en av mina lektioner i fysik då jag använder ett digitalt responssystem. Så här såg det ut:
När jag läste matematik på universitet satt jag på långa föreläsningar där läraren fyllde whiteboarden flera gånger om med figurer, symboler och siffror. Att förstå allt som gicks igenom var det inte tal om. Istället handlade det om att att hinna skriva av det som läraren skrev på tavlan och sedan gå hem och processa det nedtecknade i lugn och ro. Någon gång prövade jag att strunta i att anteckna och bara försöka hänga med. Men jag insåg att anteckningar från lektionen var ett nödvändigt komplement till boken.
Även om jag som gymnasielärare inte skriver lika mycket på tavlan under mina lektioner, så är matematik ett ämne där det är svårt att lyssna, diskutera, anteckna och samtidigt hänga med och förstå. Ett sätt att lösa detta kan vara att dela ut lektionsanteckningar i förväg. Men problemet är att slutresultatet på tavlan sällan ser ut som man planerat i förväg. Elevernas frågor under lektionen styr helt enkelt vad som i slutändan skrivs på tavlan. För att underlätta för mina elever använder jag därför en Smartboard, allt som antecknas på denna kan nämligen sparas och distribueras i t.ex. PDF-format:
Bilden visar hur man sparar anteckningar gjorda på Smartboarden
Dessa anteckningar kan skrivas ut i pappersformat eller mejlas till eleverna. Själv har jag valt att spara anteckningarna i bildformat och publicera dem på en egen hemsida:
Bilden visar hemsidan där alla lektionsanteckningar sparas
Eftersom anteckningarna finns tillgänliga på internet en kort stund efter lektionen kan eleverna koncentrera sig på att hänga med och delta i de matematiska resonemangen.
Hur mycket använder eleverna sidan? Jag använder Google sites för att göra min hemsida. Det är en gratistjänst till vilken det finns ett analysverktyg, Google analytics, som gör att jag kan se i vilken utsträckning eleverna besöker sidan:
Bilden visar statistik över antalet besök under en månad
Antalet besök varierar men statistiken visar att sidan i genomsnitt har 10 besök om dagen och att den genomsnittliga tiden för ett besök är drygt 30 minuter. Flest besök har sidan dagarna innan prov. En del elever skriver till och med ut anteckningarna och använder dem som ett komplement till boken när de repeterar inför prov.
Elever med läs- och skrivsvårigheter För elever med läs- och skrivsvårigheter kan det vara särskilt svårt att både lyssna på läraren, titta på tavlan och samtidigt anteckna. En kompenserande åtgärd för dessa elever, som annars riskerar att exkluderas, är att de får lektionsanteckningar utskrivna. Med en Smartboard och en hemsida löser man detta på ett smidigt sätt.
Alla tjänar på det Även om det är elever med läs- och skrivsvårigheter som kanske tjänar mest på att inte behöva anteckna finns det fler vinster med detta förfarande; elever som är frånvarande får information om vad vi gjort på lektionen och dessutom tillgång till alla anteckningar. Även föräldrar får insyn i vad som händer på matematiklektionerna. Till detta kommer möjligheten för mig som lärare att på ett enkelt sätt repetera det vi pratade om under föregående lektion - vi tittar på hemsidan. Alla tjänar på det.
Fysik - en massa formler Många elever upplever att fysik bara handlar om en massa formler och räknande. På ett sätt kan man hålla med om det. Tittar man i en lärobok i fysik så är det lätt att uppfatta ämnet på just det sättet. Ett typiskt sätt att låta elever jobba med fysik är dessutom att de löser uppgifter av typen:
En luftmassa med volymen 1200 m3, trycket 101,1 kPa och temperaturen 15 grader C rör sig vertikalt uppåt. Trycket sjunker till 80,0 kPa, och temperaturen sjunker till -3,0 grader C. Beräkna den nya volymen för luftmassan.
Uppgiften är hämtad från en av de mest använda läroböckerna i fysik på gymnasiet. Problemet med den här typen av uppgifter, förutom att de är tråkiga, är att de knappast hjälper eleverna att förstå innebörden av och sambanden mellan fysikens begrepp. Har man en formelsamling och den minsta känsla för algebra kan man lätt lösa problemet utan att ha en aning om vad man egentligen har beräknat. Det enda som blir intressant är om man får "rätt svar" i förhållande till lärobokens facit. Så även om det är viktigt att jobba med och lösa bokens uppgifter så är det i sig ingen garanti för att eleverna förstår vad de gör. Här erbjuder Youtube en aldrig sinande källa med filmer som kan vara ett intressant komplement.
Hur kommer det sig att tunnan imploderar?
Det är ett intressant problem ur flera aspekter. Till att börja med framkallar filmen i sig spontana frågor. Det första man undrar efter att ha sett filmen är varför tunnan knycklas ihop. Vidare får man ingen mer information än det man ser med egna ögon. Inga mätetal eller annat som kan ge ledtrådar till vilken formel som är lämplig att använda. Istället består problemet i att välja en ansats (energiprincipen, jämvikt, F=ma etc.) som man tror kan förklara skeendet. Just detta är något som elever behöver träna på. Många efterfrågar "siffror" för att kunna "räkna ut" vad som händer med tunnan och har då ingen aning om vad de ska göra när den informationen saknas. De har uppfattningen att formler är något man använder när man har siffror.
Formativ bedömning En fördel med bokens räkneuppgifter är att de är lätta att bedöma. Eleven kan på ett snabbt sätt få återkoppling på om de har tänkt rätt genom att titta i bokens facit. Däremot är det svårt att använda sig av formativ bedömning när eleverna löser problem av bokens karaktär. Till detta fungerar dock Youtubeproblem alldeles utmärkt. Viktigt är då att visa för eleverna både vilka förmågor de ska utveckla och hur det kommer att bedömas när de förklarar vad som händer i filmen. Vill man nå ett högt betyg räcker det inte att säga att: "tunnan knycklas ihop för att trycket i tunnan sjunker när den stoppas i vattnet", även om det också stämmer. Vid bedömning av elevernas lösningar har jag använt mig av följande matris (klicka på bilden):
Bilden visar en matris för bedömning av problemlösning i fysik
Min erfarenhet är att så länge man är tydlig med bedömningen är eleverna villiga att prova nytt. Och förutom att matrisen visar bedömningskriterier så ger den mig en möjlighet att i detalj kunna peka på förbättringsområden. Till exempel är det inte alls så lätt att helt korrekt beskriva ett problem som man läst eller sett på film med en bild. Men detta i sig är en förmåga, att hoppa mellan olika representationsformer, som är viktig att öva på. Men det räcker inte med att ge eleverna en matris för att de ska veta hur de ska gå tillväga. Man måste också visa konkreta exempel på hur en lösning kan se ut.
Ett exempel på en "Excellent" lösning Bilden visar en förklaring till Youtubefilmen ovan
Min bestämda uppfattning är att en elev inte kan prestera en lösning av det här slaget om hon inte vet vad hon gör. En räkneuppgift av bokens karaktär kan man däremot lösa utan att veta vad man gör - "trixa" lite med formler så trillar svaret ut. Matrisen erbjuder dessutom en struktur för hur man kan gå tillväga när man resonerar sig fram till en förklaring av ett fysikalsikt problem.
