1,5 år med videoföreläsningar.

Nu i juni går två naturvetarklasser där jag praktiserat Flipped Classroom ut från gymnasiet. Sedan vårterminens start 2012, fram till nu, har eleverna tittat på mina filmade föreläsningar i fysik innan de kommit till lektionerna. När den aktuella kursen nu avslutas passade jag på att intervjua eleverna för att få reda på deras syn på modellen i ljuset av 1,5 års erfarenhet av detta förfarande. Deras svar har gjort att jag måste ta ett steg tillbaka.

Fokus på lektionerna
Idén med Flipped Classroom är att lyfta ut den del där eleverna tar del av min information ur klassrummet, och sedan ge dem utrymme att bearbeta denna information på lektionerna. Filmerna har då inte varit det centrala utan jag har sett det som att det viktigaste är vad som sedan sker på lektionerna. Det har inneburit att jag inte funderat så mycket på hur eleverna agerar när de tittar på mina filmer. Istället har jag fokuserat på hur jag dels ska motivera dem att överhuvudtaget titta och dels på hur jag sedan ska följa upp videoföreläsningarna på lektionen. Många av eleverna poängterade också hur viktigt det var att titta på filmerna och att sedan vara aktiv på lektionen. Men de lyfte också fram att deras tittande av nödvändighet förändrats över tid.

Aktivt tittande
Flera elever beskrev hur de gått från att vara passiva mottagare av informationen i filmerna till att över tid bli mer och mer aktiva under videogenomgångarna. En elev berättade att hon i början bara tittade passivt men att det var svårt att behålla fokus trots att genomgången endast varade i 10 minuter. Dessutom upplevde hon att det helt enkelt inte räckte med att bara titta passivt för att verkligen vara förberedd inför lektionen, trots att hon förstått allt i filmen. Detta gjorde att hon började agera precis som om hon satt på en föreläsning i klassrummet - samtidigt som filmen rullade förde hon egna anteckningar. Dessutom började hon titta på bokens instuderingsfrågor för att se om hon verkligen förstått min genomgång. Så inte nog med att hon tittade i förväg, hon började dessutom bearbeta innehållet innan hon kom till lektionen. Även om det inte formulerades så precist var det flera elever som beskrev samma typ av resa från ett passivt till ett aktivt tittande. I mångt och mycket liknar detta vad som brukar känneteckna framgångsrik studieteknik vid vanliga föreläsningar - t.ex föra egna anteckningar.

Studieteknik anpassad för videoföreläsningar?
Sett i backspegeln borde jag förstås redan från början insett att ett passivt tittande på filmerna inte är tillräckligt. Fast å andra sidan är jag inte säker på att en inledande kurs i studieteknik, anpassad för videogenomgångar, vare sig är en nödvändig eller säker väg till framgång. Istället tänker jag att tekniken kan användas för att "tvinga" eleverna till ett aktivt tittande. De elever som lyckats riktigt väl i sina studier har kombinerat min genomgång med att besvara passande frågor (som de hittat i läroboken) och på så sätt både bearbetat och fått en bekräftelse på att de verkligen förstått innehållet. I ljuset av detta blir då den intressanta frågan hur man får alla elever att börja jobba på detta sätt.

Ett steg tillbaka
När jag började med videoföreläsningar funderade jag mycket på hur jag både skulle få reda på om eleverna verkligen tittade i förväg och om de förstod innehållet. Det gjorde att jag till filmerna kopplade frågor som eleverna skulle besvara innan lektionen (se bilden). Frågorna skapade jag i ett formulär där eleverna besvarade dem online, vilket gjorde att jag direkt kunde få en översikt över deras svar. Men eleverna gillade inte detta och menade att jag då ryckte undan det ansvar som jag faktiskt gett dem i och med att de själva kunde bestämma hur de skulle förhålla sig till filmerna. En elev sa dessutom att det ju var på lektionen som de skulle bearbeta och lära sig innehållet. Det gjorde att jag slutade med frågorna och istället fokuserade på att planera så bra lektioner som möjligt. Men med tanke på det som eleverna nu berättade för mig om aktivt tittande så undrar jag om det ändå inte är klokt att ställa ett antal frågor till varje film och på det sättet styra in alla elever på god studieteknik redan från början. Samtidigt innebär det att många elever måste ägna mer tid i förväg. Å andra sidan är det något som många elever önskat att de gjorde när jag frågade dem om de senaste 1,5 åren. Så, till hösten kommer jag att ta ett steg tillbaka och med teknikens hjälp jobba för att alla elever ska lära sig ett mer aktivt förhållningssätt till mina videföreläsningar. Men jag hävdar fortfarande att det viktigast är vad som sedan sker på lektionerna. Det är för detta analoga möte vi lägger en grund.