Varje gång jag ska spela in en film till mina elever kommer prestationsångesten smygande. Efter närmare 250 filmer med genomgångar i matematik och fysik vet jag att något kommer att gå snett. Antingen kommer jag att säga något som inte stämmer, kanske säger jag elektron när jag menar proton, eller så skriver jag en tvåa när det ska vara en trea. Jag vet också att jag inte kommer att märka det själv. Men det är det alltid någon annan som gör.
Kan du hitta felet?
1000 visningar per dygn
När jag började lägga ut mina genomgångar på Youtube var det bara mina elever som såg klippen. Min tanke var att de skulle titta på filmerna i förväg, komma förberedda till skolan och sedan använda hela lektionstiden till att aktivt bearbeta innehållet i mina filmer. Men ganska snart insåg jag att fler än mina egna elever såg klippen. En elev berättade att hon tipsat sina kompisar i andra skolor om mina filmer och att hon ibland även visade sin pappa. En annan gång gick jag genom skolans korridor och såg en grupp elever från en annan klass som satt och tittade på en iPad där mina händer rörde sig över ett vitt papper. På ett personalmöte berättade en kollega att en av hans elever hade tittat på en av mina genomgångar på mobiltelefonen, på lektionen, direkt efter hans egen. Idag visas mina filmer nästan 1000 gånger per dygn; naturligtvis alldeles fantastiskt men också en aldrig sinande källa till prestationsångest.
Tryck på REC
Nästan varje dag får jag mejl från elever som skriver och berättar hur de har blivit hjälpta av att titta på mina filmer. Jag sparar dem alla, både i hjärtat och utskrivna i en pärm. Men ibland är det någon som bara vill göra mig uppmärksam på mina brister som pedagog; att jag både skriver och säger fel. Det är just dem jag börjar tänka på när jag ska spela in. Jag har upptäckt att det är väldigt svårt att göra allt rätt i en inspelad föreläsning, om så bara 10 minuter lång. Det smyger sig alltid in fel i det jag säger. Men jag har också kommit fram till att det förmodligen var ännu värre när jag höll samma föreläsning på lektionstid, då den dessutom tog 40 minuter. Nu måste jag dock förhålla mig till att felen dokumenteras och visas minst 1000 gånger om. Så när prestationsångesten kommer smygande säger jag till mig själv att det bara finns ett sätt att hantera den om det ska bli några filmer gjorda - tryck på REC!
Visar inlägg med etikett Youtube. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Youtube. Visa alla inlägg
söndag 10 mars 2013
söndag 5 februari 2012
The Flipped Classroom - Så gör jag
Innan jul pratade jag mer till eleverna på lektionerna än vad jag pratade med dem. Nu är det precis tvärt om. Den senaste månaden känns det som att jag har pratat mer med eleverna än vad jag gjorde under hela hösten. Man kan säga att jag har gått från att vara i centrum, längst fram i klassrummet, till att nu finnas bland eleverna. Den förhoppning jag hade när jag "flippade" mitt klassrum - att eleverna i större utsträckning skulle vara aktiva på lektionerna - har utan tvekan infriats. Men jag återkommer till det och berättar först om hur jag rent praktiskt har gått till väga.
Så filmar jag
Tanken med The flipped classroom är att eleverna ska kunna ta del av lärarens teorigenomgångar innan lektionen så att de sedan kan använda och omsätta teorin i praktiken när läraren finns till hands. Så mitt första problem bestod i vilken typ av genomgångar jag skulle göra och hur de skulle filmas. Jag har tidigare provat att både filma mina genomgångar i klassrummet och att göra skärminspelningar med smartboard och tablet. Men med den förra metoden tycker jag att man distraheras när läraren syns i bild medan skärminspelningar har en tendens att bli opersonliga. Därför valde jag att filma med mobilkameran när jag skriver med penna på ett vanligt papper. Mobiltelefonen har jag hängt upp i en ställning från fysikinstitutionen:
Bilden visar hur jag hänger upp mobiltelefonen när jag spelar in.
Det gör att jag med mina händer kan visa små experiment och peka på flera detaljer samtidigt i det jag skriver. Med telefonens vanliga headset spelar jag sedan in mitt prat samtidigt som jag ritar och skriver.
Filmen visar en genomgång i matematik.
Att jag filmar på det här sättet gör att jag dessutom kan använda simuleringar för att illustrera olika fysikaliska fenomen. Då filmar jag helt enkelt på en dataskärm. Det skulle förstås också vara möjligt med skärminspelning, men nu kan jag peka på olika detaljer samtidigt som jag förklarar vad som visas. Ibland har jag lagt ett vanligt OH-papper på skärmen och ritat på simuleringarna med en OH-penna.
Filmen visar en genomgång i fysik.
Inspelningsteknisk ambitionsnivå
När det gäller den tekniska biten av inspelningarna är det lite trixit att få till en hygglig bildkvalitet. Men eftersom tid inte är något som jag har att strössla med sänkte jag snabbt ambitionsnivån och accepterade att bilden ibland flimrar och att ljuset är trist. För att ytterligare spara tid tar jag hela filmerna i en enda tagning. Det gör att jag ibland både säger fel och tappar tråden. Men jag har märkt att eleverna alltid upptäcker det och tror att jag gör det med flit för att de ska hålla koncentrationen uppe. Så kanske är det till och med bra att det inte är perfekt.
Så publicerar jag filmerna
När filmerna är klara skickar jag dem direkt till mitt Youtube-konto från mobiltelefonen. Det tar ett par minuter, sedan finns den aktuella genomgången tillgänglig som en Youtube-film. För att hjälpa eleverna med strukturen bäddar jag in filmerna i den ordning som jag vill att de ska titta på dem på min hemsida. Sedan har varje klass en egen länk där det står vad de förväntas göra innan varje lektion. Förutom att eleverna ska läsa i boken och titta på teorigenomgångar innan lektionen får de en eller flera grundläggande frågor som de ska försöka besvara. Det kan vara både skriftliga frågor eller frågor som presenteras i filmformat. Här är det eleverna själva som presenterar problemet:
Filmen visar två elever som presenterar ett problem i fysik.
Lektionerna
När eleverna sedan kommer till lektionen börjar vi med att titta på det problem som de skulle jobba med i förväg. Då ger jag dem först några minuter att visa varandra hur de har tänkt innan vi går igenom det tillsammans. Min tanke är att de som eventuellt inte har sett mina filmer då får en chans att sätta sig in i vad vi ska göra med hjälp av en bänkgranne, som förhoppningsvis vet vad det handlar om. Just detta är också det avgörande med The flipped classroom - hur får man eleverna att jobba i hemma i förväg? Men det intressanta är att de som inte har gjort det som förväntas av dem ändå får chansen att jobba med innehållet på lektionerna. De kan helt enkelt inte sitta passiva och lyssna på läraren med ett halv öra; på lektionerna är det eleverna som är aktiva. Samtidigt har en del av dessa elever ägnat lektionstid till att titta på mina genomgångar på sina telefoner eller en dator. Så för dem är det kanske ingen skillnad jämfört med när jag föreläste på lektionstid. Andra elever har tittat på genomgången igen för att repetera.
Bilden visar en elev som tittar på en genomgång på lektionen.
Vad är annorlunda?
Den stora skillnaden med The flipped classroom är att tidigare använde jag en stor del av lektionerna till att visa och förklara, så när det var dags för eleverna att jobba med innehållet var lektionen i stort sett slut. Då fick de jobba hemma med det som är betydligt svårare än att hänga med på lärarens genomgångar - problemlösning. Många har berättat om hur de hemma har kört fast och inte kommit vidare. Sedan kom nästa lektion med ännu mer nytt. Nu finns både jag och klasskamrater till hands när en elev behöver hjälp för att komma vidare. Nu hinner vi i stort sett göra klart det tidigare hemarbetet på lektionerna.
Vad tycker eleverna?
Jag tror inte att det finns en undervisningsmetod som passar alla. Inte heller The flipped classroom är lösningen på allt. Men det är en intressant metod som möjliggörs av dagens teknik och för mig känns det inte som att det finns någon väg tillbaka. Men mest intressant är förstås om eleverna lär sig mer. Till det får jag återkomma i senare inlägg. Men flera elever har hittills varit positiva:
Så filmar jag
Tanken med The flipped classroom är att eleverna ska kunna ta del av lärarens teorigenomgångar innan lektionen så att de sedan kan använda och omsätta teorin i praktiken när läraren finns till hands. Så mitt första problem bestod i vilken typ av genomgångar jag skulle göra och hur de skulle filmas. Jag har tidigare provat att både filma mina genomgångar i klassrummet och att göra skärminspelningar med smartboard och tablet. Men med den förra metoden tycker jag att man distraheras när läraren syns i bild medan skärminspelningar har en tendens att bli opersonliga. Därför valde jag att filma med mobilkameran när jag skriver med penna på ett vanligt papper. Mobiltelefonen har jag hängt upp i en ställning från fysikinstitutionen:
Bilden visar hur jag hänger upp mobiltelefonen när jag spelar in.
Det gör att jag med mina händer kan visa små experiment och peka på flera detaljer samtidigt i det jag skriver. Med telefonens vanliga headset spelar jag sedan in mitt prat samtidigt som jag ritar och skriver.
Filmen visar en genomgång i matematik.
Att jag filmar på det här sättet gör att jag dessutom kan använda simuleringar för att illustrera olika fysikaliska fenomen. Då filmar jag helt enkelt på en dataskärm. Det skulle förstås också vara möjligt med skärminspelning, men nu kan jag peka på olika detaljer samtidigt som jag förklarar vad som visas. Ibland har jag lagt ett vanligt OH-papper på skärmen och ritat på simuleringarna med en OH-penna.
Filmen visar en genomgång i fysik.
Inspelningsteknisk ambitionsnivå
När det gäller den tekniska biten av inspelningarna är det lite trixit att få till en hygglig bildkvalitet. Men eftersom tid inte är något som jag har att strössla med sänkte jag snabbt ambitionsnivån och accepterade att bilden ibland flimrar och att ljuset är trist. För att ytterligare spara tid tar jag hela filmerna i en enda tagning. Det gör att jag ibland både säger fel och tappar tråden. Men jag har märkt att eleverna alltid upptäcker det och tror att jag gör det med flit för att de ska hålla koncentrationen uppe. Så kanske är det till och med bra att det inte är perfekt.
Så publicerar jag filmerna
När filmerna är klara skickar jag dem direkt till mitt Youtube-konto från mobiltelefonen. Det tar ett par minuter, sedan finns den aktuella genomgången tillgänglig som en Youtube-film. För att hjälpa eleverna med strukturen bäddar jag in filmerna i den ordning som jag vill att de ska titta på dem på min hemsida. Sedan har varje klass en egen länk där det står vad de förväntas göra innan varje lektion. Förutom att eleverna ska läsa i boken och titta på teorigenomgångar innan lektionen får de en eller flera grundläggande frågor som de ska försöka besvara. Det kan vara både skriftliga frågor eller frågor som presenteras i filmformat. Här är det eleverna själva som presenterar problemet:
Filmen visar två elever som presenterar ett problem i fysik.
Lektionerna
När eleverna sedan kommer till lektionen börjar vi med att titta på det problem som de skulle jobba med i förväg. Då ger jag dem först några minuter att visa varandra hur de har tänkt innan vi går igenom det tillsammans. Min tanke är att de som eventuellt inte har sett mina filmer då får en chans att sätta sig in i vad vi ska göra med hjälp av en bänkgranne, som förhoppningsvis vet vad det handlar om. Just detta är också det avgörande med The flipped classroom - hur får man eleverna att jobba i hemma i förväg? Men det intressanta är att de som inte har gjort det som förväntas av dem ändå får chansen att jobba med innehållet på lektionerna. De kan helt enkelt inte sitta passiva och lyssna på läraren med ett halv öra; på lektionerna är det eleverna som är aktiva. Samtidigt har en del av dessa elever ägnat lektionstid till att titta på mina genomgångar på sina telefoner eller en dator. Så för dem är det kanske ingen skillnad jämfört med när jag föreläste på lektionstid. Andra elever har tittat på genomgången igen för att repetera.
Bilden visar en elev som tittar på en genomgång på lektionen.
Vad är annorlunda?
Den stora skillnaden med The flipped classroom är att tidigare använde jag en stor del av lektionerna till att visa och förklara, så när det var dags för eleverna att jobba med innehållet var lektionen i stort sett slut. Då fick de jobba hemma med det som är betydligt svårare än att hänga med på lärarens genomgångar - problemlösning. Många har berättat om hur de hemma har kört fast och inte kommit vidare. Sedan kom nästa lektion med ännu mer nytt. Nu finns både jag och klasskamrater till hands när en elev behöver hjälp för att komma vidare. Nu hinner vi i stort sett göra klart det tidigare hemarbetet på lektionerna.
Vad tycker eleverna?
Jag tror inte att det finns en undervisningsmetod som passar alla. Inte heller The flipped classroom är lösningen på allt. Men det är en intressant metod som möjliggörs av dagens teknik och för mig känns det inte som att det finns någon väg tillbaka. Men mest intressant är förstås om eleverna lär sig mer. Till det får jag återkomma i senare inlägg. Men flera elever har hittills varit positiva:
"Det är så skönt att bli klar med uppgifterna på lektionen."
"Jag brukar kolla på filmerna flera gånger."
"Jag tittade på genomgången med min pappa. Det var jättebra."
"Wow, då kan man ju kolla igenom alla filmer igen innan provet."
lördag 7 januari 2012
Därför börjar jag med The flipped classroom
Jag har länge gått omkring med en känsla av att det är något som inte fungerar med min undervisning. Trots att jag har jobbat som lärare i snart 10 år kan jag inte se att eleverna som jag har idag lär sig mer än vad eleverna jag hade i början av min lärarkarriär gjorde. Det borde ju finnas ett samband mellan min erfarenhet och elevernas resultat. Samtidigt är jag övertygad om att jag är en bättre lärare idag jämfört med för 10 år sedan, åtminstone är jag bättre på det arbetssätt enligt vilket jag jobbar. Men jag tror att det är just det som är problemet - det finns en gräns för hur långt jag kan nå med den metod som jag använder mig av idag.
Hur jag jobbar idag
För att elever ska lära sig fysik krävs att en lärare förklarar, demonstrerar och visar simuleringar av olika fysikaliska fenomen. Till detta kommer självklart att eleven själv måste jobba med innehållet, både praktiskt och teoretiskt. Men eftersom det är nödvändigt att läraren presenterar innehållet på ett pedagogiskt sätt så har jag ansträngt mig till det yttersta för att bli en bra föreläsare. Samtidigt har förmodligen det varit en del av problemet, det mesta av lektionstiden har varit centrerad kring mig som lärare. Men det är inte lärarens föreläsningar som avgör hur långt eleverna når - det är vad eleverna själva gör som leder till att de lär sig. Det gäller alltså att se till att eleverna är aktiva och jobbar med innehållet så stor del av lektionstiden som möjligt. Så har det inte varit på mina lektioner hittills.
Eric Mazur
Länge var jag alltså övertygad om att bara jag blir en riktigt bra föreläsare som förklarar fysiken så enkelt som möjligt så skulle eleverna nå högre resultat. Men sedan hittade jag det här videoklippet på Youtube:
Eric Mazur är professor i fysik på Harvard och i filmklippet berättar han om undersökningar som visar att det inte spelar någon större roll om du har en prisbelönt föreläsare eller en illa omtyckt lärare i fysik - när de använder sig av en undervisningsmetod som bygger på föreläsningar skiljer sig inte elevernas resultat särskilt mycket åt! Att föreläsa, som förmodligen är den äldsta undervisningsmetoden, är helt enkelt ingen bra teknik. För mig känns det både provocerande och trösterikt på samma gång. Provocerande eftersom det strider mot bilden av en bra lärare som en bra föreläsare, trösterikt eftersom det förklarar varför mina elevers resultat inte har förbättrats genom åren. Det skulle alltså bero på begränsningar i den metod jag använder mig av. När Eric Mazur tagit del av dessa resultat gjorde han om sin undervisning och skapade en metod där eleverna i förväg jobbar med teorin. På lektionerna diskuterar sedan eleverna ett antal frågeställningar i anslutning till denna teori. För att ytterligare öka motivationen använder sig Mazur av digitala responsenheter, något som jag skrivit om tidigare.
The flipped classroom
Senare under hösten 2011 började flera av dem jag följer på twitter länka till artiklar om något som kallades "the flipped classroom". När sedan det här videoklippet dök upp började jag på allvar tänka att det här måste jag pröva:
Filmen visar hur dagens teknik möjliggör för läraren att gå igenom innehållet utan att den dyrbara lektionstiden tas i anspråk. The flipped classroom innebär att eleverna förbereder sig för lektionerna genom att läsa boken, titta på korta videopresentationer inspelade av läraren och laborera med digitala simuleringar. Sedan kommer de till lektionen för att ställa frågor om innehållet och använda teorin i problemlösning, experiment och diskussioner. Lektionstiden används då till det som de tidigare gjorde i hemläxa - därav namnet "the flipped classroom". Den stora vinsten är att både läraren och andra elever finns till hands när den enskilda eleven jobbar aktivt med innehållet. Det är precis så jag vill jobba. Jag vill finnas till hands när eleverna tar sig an problemlösningen, som är betydligt svårare än att lyssna på en lärare, men också det som ger den största utväxlingen i lärande. Även Eric Mazur hävdar att vi måste skifta fokus från att undervisa eleverna och istället lära dem att lära sig, något som bara är möjligt när eleverna själva jobbar aktivt med innehållet.
Möjligheter
Det finns naturligtvis en mängd kritiska frågor att ställa - Hur får man eleverna att jobba i förväg? Har alla elever tillgång till tekniken? Passar det alla elevgrupper? - men så här i början tänker jag framför allt på möjligheterna. Bara det att elever kan stoppa och spela upp svåra avsnitt i föreläsningen igen är intressant. För att inte tala om dem som snabbt tittar igenom videoklippet och direkt vill börja med exempelvis problemlösning. En individualiserad undervisning blir plötsligt praktiskt möjlig. Överhuvudtaget hoppas jag att lektionerna kan bli mer elevcentrerade där läraren inte längre är en vis förmedlare av kunskaper utan en guide vid sidan om. Hur jag ska genomföra det hela rent pratktisk, med inspelning och publicering av videoklipp, återkommer jag till.
Hur jag jobbar idag
För att elever ska lära sig fysik krävs att en lärare förklarar, demonstrerar och visar simuleringar av olika fysikaliska fenomen. Till detta kommer självklart att eleven själv måste jobba med innehållet, både praktiskt och teoretiskt. Men eftersom det är nödvändigt att läraren presenterar innehållet på ett pedagogiskt sätt så har jag ansträngt mig till det yttersta för att bli en bra föreläsare. Samtidigt har förmodligen det varit en del av problemet, det mesta av lektionstiden har varit centrerad kring mig som lärare. Men det är inte lärarens föreläsningar som avgör hur långt eleverna når - det är vad eleverna själva gör som leder till att de lär sig. Det gäller alltså att se till att eleverna är aktiva och jobbar med innehållet så stor del av lektionstiden som möjligt. Så har det inte varit på mina lektioner hittills.
Eric Mazur
Länge var jag alltså övertygad om att bara jag blir en riktigt bra föreläsare som förklarar fysiken så enkelt som möjligt så skulle eleverna nå högre resultat. Men sedan hittade jag det här videoklippet på Youtube:
Eric Mazur är professor i fysik på Harvard och i filmklippet berättar han om undersökningar som visar att det inte spelar någon större roll om du har en prisbelönt föreläsare eller en illa omtyckt lärare i fysik - när de använder sig av en undervisningsmetod som bygger på föreläsningar skiljer sig inte elevernas resultat särskilt mycket åt! Att föreläsa, som förmodligen är den äldsta undervisningsmetoden, är helt enkelt ingen bra teknik. För mig känns det både provocerande och trösterikt på samma gång. Provocerande eftersom det strider mot bilden av en bra lärare som en bra föreläsare, trösterikt eftersom det förklarar varför mina elevers resultat inte har förbättrats genom åren. Det skulle alltså bero på begränsningar i den metod jag använder mig av. När Eric Mazur tagit del av dessa resultat gjorde han om sin undervisning och skapade en metod där eleverna i förväg jobbar med teorin. På lektionerna diskuterar sedan eleverna ett antal frågeställningar i anslutning till denna teori. För att ytterligare öka motivationen använder sig Mazur av digitala responsenheter, något som jag skrivit om tidigare.
The flipped classroom
Senare under hösten 2011 började flera av dem jag följer på twitter länka till artiklar om något som kallades "the flipped classroom". När sedan det här videoklippet dök upp började jag på allvar tänka att det här måste jag pröva:
Filmen visar hur dagens teknik möjliggör för läraren att gå igenom innehållet utan att den dyrbara lektionstiden tas i anspråk. The flipped classroom innebär att eleverna förbereder sig för lektionerna genom att läsa boken, titta på korta videopresentationer inspelade av läraren och laborera med digitala simuleringar. Sedan kommer de till lektionen för att ställa frågor om innehållet och använda teorin i problemlösning, experiment och diskussioner. Lektionstiden används då till det som de tidigare gjorde i hemläxa - därav namnet "the flipped classroom". Den stora vinsten är att både läraren och andra elever finns till hands när den enskilda eleven jobbar aktivt med innehållet. Det är precis så jag vill jobba. Jag vill finnas till hands när eleverna tar sig an problemlösningen, som är betydligt svårare än att lyssna på en lärare, men också det som ger den största utväxlingen i lärande. Även Eric Mazur hävdar att vi måste skifta fokus från att undervisa eleverna och istället lära dem att lära sig, något som bara är möjligt när eleverna själva jobbar aktivt med innehållet.
Möjligheter
Det finns naturligtvis en mängd kritiska frågor att ställa - Hur får man eleverna att jobba i förväg? Har alla elever tillgång till tekniken? Passar det alla elevgrupper? - men så här i början tänker jag framför allt på möjligheterna. Bara det att elever kan stoppa och spela upp svåra avsnitt i föreläsningen igen är intressant. För att inte tala om dem som snabbt tittar igenom videoklippet och direkt vill börja med exempelvis problemlösning. En individualiserad undervisning blir plötsligt praktiskt möjlig. Överhuvudtaget hoppas jag att lektionerna kan bli mer elevcentrerade där läraren inte längre är en vis förmedlare av kunskaper utan en guide vid sidan om. Hur jag ska genomföra det hela rent pratktisk, med inspelning och publicering av videoklipp, återkommer jag till.
söndag 4 december 2011
En filmad fysiklektion
Pedagog Stockholm är en webbplats som Utbildningsförvaltningen i Stockholm har skapat för att sprida det som är på gång inom skolområdet. Tanken är att man som lärare ska få reda på aktuella kurser, seminarier, utvecklingsprojekt och reformer. Men man dokumenterar även saker som händer på enskilda skolor för att inspirera andra lärare. För ett par veckor sedan filmade Pelle från Pedagog Stockholm en av mina lektioner i fysik då jag använder ett digitalt responssystem. Så här såg det ut:
måndag 31 oktober 2011
Youtube och formativ bedömning i fysik
Fysik - en massa formler
Många elever upplever att fysik bara handlar om en massa formler och räknande. På ett sätt kan man hålla med om det. Tittar man i en lärobok i fysik så är det lätt att uppfatta ämnet på just det sättet. Ett typiskt sätt att låta elever jobba med fysik är dessutom att de löser uppgifter av typen:
Hur kommer det sig att tunnan imploderar?
Det är ett intressant problem ur flera aspekter. Till att börja med framkallar filmen i sig spontana frågor. Det första man undrar efter att ha sett filmen är varför tunnan knycklas ihop. Vidare får man ingen mer information än det man ser med egna ögon. Inga mätetal eller annat som kan ge ledtrådar till vilken formel som är lämplig att använda. Istället består problemet i att välja en ansats (energiprincipen, jämvikt, F=ma etc.) som man tror kan förklara skeendet. Just detta är något som elever behöver träna på. Många efterfrågar "siffror" för att kunna "räkna ut" vad som händer med tunnan och har då ingen aning om vad de ska göra när den informationen saknas. De har uppfattningen att formler är något man använder när man har siffror.
Formativ bedömning
En fördel med bokens räkneuppgifter är att de är lätta att bedöma. Eleven kan på ett snabbt sätt få återkoppling på om de har tänkt rätt genom att titta i bokens facit. Däremot är det svårt att använda sig av formativ bedömning när eleverna löser problem av bokens karaktär. Till detta fungerar dock Youtubeproblem alldeles utmärkt. Viktigt är då att visa för eleverna både vilka förmågor de ska utveckla och hur det kommer att bedömas när de förklarar vad som händer i filmen. Vill man nå ett högt betyg räcker det inte att säga att: "tunnan knycklas ihop för att trycket i tunnan sjunker när den stoppas i vattnet", även om det också stämmer. Vid bedömning av elevernas lösningar har jag använt mig av följande matris (klicka på bilden):
Bilden visar en matris för bedömning av problemlösning i fysik
Min erfarenhet är att så länge man är tydlig med bedömningen är eleverna villiga att prova nytt. Och förutom att matrisen visar bedömningskriterier så ger den mig en möjlighet att i detalj kunna peka på förbättringsområden. Till exempel är det inte alls så lätt att helt korrekt beskriva ett problem som man läst eller sett på film med en bild. Men detta i sig är en förmåga, att hoppa mellan olika representationsformer, som är viktig att öva på. Men det räcker inte med att ge eleverna en matris för att de ska veta hur de ska gå tillväga. Man måste också visa konkreta exempel på hur en lösning kan se ut.
Ett exempel på en "Excellent" lösning
Bilden visar en förklaring till Youtubefilmen ovan
Min bestämda uppfattning är att en elev inte kan prestera en lösning av det här slaget om hon inte vet vad hon gör. En räkneuppgift av bokens karaktär kan man däremot lösa utan att veta vad man gör - "trixa" lite med formler så trillar svaret ut. Matrisen erbjuder dessutom en struktur för hur man kan gå tillväga när man resonerar sig fram till en förklaring av ett fysikalsikt problem.
Många elever upplever att fysik bara handlar om en massa formler och räknande. På ett sätt kan man hålla med om det. Tittar man i en lärobok i fysik så är det lätt att uppfatta ämnet på just det sättet. Ett typiskt sätt att låta elever jobba med fysik är dessutom att de löser uppgifter av typen:
- En luftmassa med volymen 1200 m3, trycket 101,1 kPa och temperaturen 15 grader C rör sig vertikalt uppåt. Trycket sjunker till 80,0 kPa, och temperaturen sjunker till -3,0 grader C. Beräkna den nya volymen för luftmassan.
Hur kommer det sig att tunnan imploderar?
Det är ett intressant problem ur flera aspekter. Till att börja med framkallar filmen i sig spontana frågor. Det första man undrar efter att ha sett filmen är varför tunnan knycklas ihop. Vidare får man ingen mer information än det man ser med egna ögon. Inga mätetal eller annat som kan ge ledtrådar till vilken formel som är lämplig att använda. Istället består problemet i att välja en ansats (energiprincipen, jämvikt, F=ma etc.) som man tror kan förklara skeendet. Just detta är något som elever behöver träna på. Många efterfrågar "siffror" för att kunna "räkna ut" vad som händer med tunnan och har då ingen aning om vad de ska göra när den informationen saknas. De har uppfattningen att formler är något man använder när man har siffror.
Formativ bedömning
En fördel med bokens räkneuppgifter är att de är lätta att bedöma. Eleven kan på ett snabbt sätt få återkoppling på om de har tänkt rätt genom att titta i bokens facit. Däremot är det svårt att använda sig av formativ bedömning när eleverna löser problem av bokens karaktär. Till detta fungerar dock Youtubeproblem alldeles utmärkt. Viktigt är då att visa för eleverna både vilka förmågor de ska utveckla och hur det kommer att bedömas när de förklarar vad som händer i filmen. Vill man nå ett högt betyg räcker det inte att säga att: "tunnan knycklas ihop för att trycket i tunnan sjunker när den stoppas i vattnet", även om det också stämmer. Vid bedömning av elevernas lösningar har jag använt mig av följande matris (klicka på bilden):
Bilden visar en matris för bedömning av problemlösning i fysik
Min erfarenhet är att så länge man är tydlig med bedömningen är eleverna villiga att prova nytt. Och förutom att matrisen visar bedömningskriterier så ger den mig en möjlighet att i detalj kunna peka på förbättringsområden. Till exempel är det inte alls så lätt att helt korrekt beskriva ett problem som man läst eller sett på film med en bild. Men detta i sig är en förmåga, att hoppa mellan olika representationsformer, som är viktig att öva på. Men det räcker inte med att ge eleverna en matris för att de ska veta hur de ska gå tillväga. Man måste också visa konkreta exempel på hur en lösning kan se ut.
Ett exempel på en "Excellent" lösning
Bilden visar en förklaring till Youtubefilmen ovan
Min bestämda uppfattning är att en elev inte kan prestera en lösning av det här slaget om hon inte vet vad hon gör. En räkneuppgift av bokens karaktär kan man däremot lösa utan att veta vad man gör - "trixa" lite med formler så trillar svaret ut. Matrisen erbjuder dessutom en struktur för hur man kan gå tillväga när man resonerar sig fram till en förklaring av ett fysikalsikt problem.
lördag 29 oktober 2011
Youtube - to teach is to learn twice
Så här kan det sluta om man som fysiklärare släpper lite på kontrollen och låter elevernas kreativitet få fritt spelrum:
En fysikalisk musikal
Som ny lärare för 10 år sedan lade jag ner extremt mycket tid på att försöka komma på hur jag för eleverna skulle förklara begrepp och samband i matematik och fysik. Det ledde till att jag kunde stå hela lektioner och göra spännande demonstrationer och i detalj förklara hur saker och ting hängde ihop. Efter ett tag blev jag bra på det och eleverna bekräftade också detta med kommentarer som: "du förklarar så man förstår" och "du gör det mycket bättre än boken". Men trots mina ansträngningar gick det inte så bra för eleverna på prov. Visserligen lärde sig många att använda rätt formel vid rätt tillfälle, men när frågorna handlade om fundamentala fysikaliska fenomen gick det inget vidare. Många kunde räkna på Arkimedes princip men få kunde använda den för att förklara hur en stor finlandsfärja kan flyta.
I kursplanen till fysik A är två av målen att eleverna ska
Förra veckan skulle vi börja jobba med elektricitet. Den klassiska inledningen på detta område är att läraren gnider en plaststav mot ett kattskinn och sedan visar hur staven kan attrahera allt från aluminiumburkar till såpbubblor. Det är ett spännande fenomen som alltid väcker elevernas nyfikenhet; då är det så frestande att börja förklara. Men det sorgliga är att hur pedagogiskt en lärare än förklarar så är det väldigt få elever som kan ge ett tillfredsställande svar när man senare ber dem förklara samma fenomen. I ljuset av detta har jag försökt hitta arbetsformer där eleverna själva söker svar och formulerar förklaringar. Men det är först när jag har börjat använda Youtube som det har fungerat som jag har tänkt.
Stumfilm
Efter en kort genomgång om laborationens syfte och mål delade jag upp eleverna så att det i varje grupp fanns någon med en smartphone. Därefter fick varje grupp material för att undersöka fenomenet elektrisk laddning. Om det är enkla experiment behöver man ofta inte ge några instruktioner om vad de ska göra. Får de en kam och en hög malda pepparkorn listar de ut resten själva. Istället var jag tydlig med att de skulle filma experimentet, ge en förklaring till fenomenet i filmen och sedan publicera resultatet på Youtube. I övrigt visade jag bara vilka begrepp som jag ville att de skulle använda sig av och vilka sidor i boken som handlade om elektrisk laddning. Märk väl att detta var det första tillfället som vi jobbade med detta område. Dagen efter laborationen skickade eleverna länkar till sina alster på Youtube:
Bloopers
Intressant är att det här upplägget kan tilltala andra elever än de som vanligtvis märks mest på fysiklektionerna. Nu menar jag inte att eleverna ska filma allt de gör, men det är en intressant variation på det så vanliga arbetet med "i-slutet-av-kapitlet"-uppgifterna. Dessutom kan man se på antalet visningar som elevernas filmer har på Youtube att det de gör i fysiken uppmärksammas av andra.
Filmerna är roliga men de är bara verktyg för att nå det egentliga syftet - att eleverna undervisar och därmed lär sig mer. Och en stor del av tiden ägnade eleverna åt att formulera förklaringar till sina experiment. De vände och vred på olika storheter och begrepp för att i filmerna ge korrekta förklaringar. Målet är att eleverna inte bara ska kunna upprepa fysikens lagar och lösa lärobokens standarduppgifter, de ska även förstå lagarnas betydelse och kunna tillämpa dem i både vardagliga och vetenskapliga sammanhang.
En fysikalisk musikal
Som ny lärare för 10 år sedan lade jag ner extremt mycket tid på att försöka komma på hur jag för eleverna skulle förklara begrepp och samband i matematik och fysik. Det ledde till att jag kunde stå hela lektioner och göra spännande demonstrationer och i detalj förklara hur saker och ting hängde ihop. Efter ett tag blev jag bra på det och eleverna bekräftade också detta med kommentarer som: "du förklarar så man förstår" och "du gör det mycket bättre än boken". Men trots mina ansträngningar gick det inte så bra för eleverna på prov. Visserligen lärde sig många att använda rätt formel vid rätt tillfälle, men när frågorna handlade om fundamentala fysikaliska fenomen gick det inget vidare. Många kunde räkna på Arkimedes princip men få kunde använda den för att förklara hur en stor finlandsfärja kan flyta.
I kursplanen till fysik A är två av målen att eleverna ska
- kunna delta i planering och genomförande av enkla experimentella undersökningar samt muntligt och skriftligt redovisa och tolka resultaten
- kunna föra resonemang kring fysikaliska storheter, begrepp och modeller
Förra veckan skulle vi börja jobba med elektricitet. Den klassiska inledningen på detta område är att läraren gnider en plaststav mot ett kattskinn och sedan visar hur staven kan attrahera allt från aluminiumburkar till såpbubblor. Det är ett spännande fenomen som alltid väcker elevernas nyfikenhet; då är det så frestande att börja förklara. Men det sorgliga är att hur pedagogiskt en lärare än förklarar så är det väldigt få elever som kan ge ett tillfredsställande svar när man senare ber dem förklara samma fenomen. I ljuset av detta har jag försökt hitta arbetsformer där eleverna själva söker svar och formulerar förklaringar. Men det är först när jag har börjat använda Youtube som det har fungerat som jag har tänkt.
Stumfilm
Efter en kort genomgång om laborationens syfte och mål delade jag upp eleverna så att det i varje grupp fanns någon med en smartphone. Därefter fick varje grupp material för att undersöka fenomenet elektrisk laddning. Om det är enkla experiment behöver man ofta inte ge några instruktioner om vad de ska göra. Får de en kam och en hög malda pepparkorn listar de ut resten själva. Istället var jag tydlig med att de skulle filma experimentet, ge en förklaring till fenomenet i filmen och sedan publicera resultatet på Youtube. I övrigt visade jag bara vilka begrepp som jag ville att de skulle använda sig av och vilka sidor i boken som handlade om elektrisk laddning. Märk väl att detta var det första tillfället som vi jobbade med detta område. Dagen efter laborationen skickade eleverna länkar till sina alster på Youtube:
Bloopers
Intressant är att det här upplägget kan tilltala andra elever än de som vanligtvis märks mest på fysiklektionerna. Nu menar jag inte att eleverna ska filma allt de gör, men det är en intressant variation på det så vanliga arbetet med "i-slutet-av-kapitlet"-uppgifterna. Dessutom kan man se på antalet visningar som elevernas filmer har på Youtube att det de gör i fysiken uppmärksammas av andra.
Filmerna är roliga men de är bara verktyg för att nå det egentliga syftet - att eleverna undervisar och därmed lär sig mer. Och en stor del av tiden ägnade eleverna åt att formulera förklaringar till sina experiment. De vände och vred på olika storheter och begrepp för att i filmerna ge korrekta förklaringar. Målet är att eleverna inte bara ska kunna upprepa fysikens lagar och lösa lärobokens standarduppgifter, de ska även förstå lagarnas betydelse och kunna tillämpa dem i både vardagliga och vetenskapliga sammanhang.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)