Formulär och formativ bedömning

Den vanligaste frågan som jag får om Flipped Classroom är vad som händer om eleverna inte tittar på filmerna i förväg. Svaret är förstås att då går det inte så bra. För även om jag inleder lektionerna med en kort genomgång av de mest centrala delarna, blir det svårt för elever som inte har fått den teoretiska grunden genom filmen.

Instuderingsfrågor i förväg

För att säkerställa att alla elever verkligen tittar i förväg har jag börjat koppla uppgifter till filmens innehåll, som ska besvaras innan lektionen. När eleverna till exempel hade sett filmen om tal i potensform:

skulle de svara på tre frågor som alla handlade om innehållet i denna film:

Frågorna publicerar jag med hjälp av formulär i Google Drive och när eleverna hade fyllt i det fick jag automatiskt en sammanställning som visade vad varje elev svarat (namnen dolda):

Om en cell är grön har eleven svarat rätt och och är cellen vit är svaret fel. På så sätt kan jag både se att eleverna har tittat och om de har förstått innehållet.

Kommer det betygsättas?
När jag visade eleverna hur deras svar rättades automatiskt undrade de om det också skulle räknas i den slutgiltiga betygsättningen. Jag brukar svara att allt de visar kan användas till deras fördel, men att det omvända inte gäller. Samtidigt kan jag inte vara säker på vem det är som har svarat. Det kan ju vara så att en elev ringer en annan och frågar vilka alternativ som är rätt och fyller i dessa utan att sätta sig in i vare sig filmen eller frågorna. Men här någonstans måste nog det personliga ansvaret lyftas fram.

Aktiva tittare och lektionsstarten
Min tanke när jag började med dessa frågor var att påverka hur eleverna tittade på filmerna. Det är en stor skillnad mellan att bara titta passivt på en genomgång jämfört med om man är aktiv och tvingas reflektera över innehållet. Frågorna gör att eleverna går från att vara passiva mottagare till aktiva tittare, men jag får också information om hur jag ska lägga upp lektionen som följer. Sammanställningen över elevernas svar visar inte bara om eleverna har tittat utan också hur de uppfattat innehållet. Om det mesta är grönt som i sammanställningen ovan talar det om för mig att den korta genomgången som jag alltid inleder lektionerna med kan vara mycket översiktlig. Om sammanställningen däremot ser ut som den nedan måste jag börja lektionen på ett helt annat sätt:

I det här fallet hade eleverna sett en genomgång om algebraiska uttryck (t.ex x+3) och i sammanställningen kunde jag se att de flesta inte hade greppat hur man behandlar uttryck med minustecken framför parenteser (fråga 3), därför började jag lektionen med att prata mer grundligt om just detta. Däremot kunde jag se att nästan alla behärskade innehållet i fråga 2 och därför behandlade jag just detta mer översiktligt.

Formativ bedömning
I genomsnitt har 28 av 32 elever besvarat dessa frågor i förväg och den som inte har svarat får alltid frågan om vad som hänt. Men utöver att jag kan se om eleverna tittar, skvallrar sammanställningarna om hur lektionerna som följer bör planeras. Frågorna gör att eleverna tvingas reflektera samtidigt som jag får information om hur vi ska fortsätta. På detta sätt möjliggör dessa formulär formativ bedömning, vilket enligt Dylan Wiliam innebär att få bästa möjliga bevis för vad eleverna lärt sig och att sedan använda denna information för att avgöra vad som är nästa steg (Att följa lärande, s.65).

Samma prov två gånger

Många gånger har jag sett elever stå i skolans korridor och ivrigt diskutera frågor direkt efter något prov. Ofta har jag tänkt att det är just då som de lär sig allra mest - de vet vad de borde kunnat och de erövrar det i diskussioner med andra. Just denna formativa process ville jag komma åt när jag lät mina elever göra samma prov två gånger med några dagars mellanrum.

10 frågor
Själva provet handlade om induktion (hur man "gör" elektrisk ström) och bestod av 10 stycken flervalsfrågor som behandlade centrala begrepp och samband dem emellan. Ingen av frågorna var rena faktafrågor utan alla krävde att eleverna förstod de begrepp som vi jobbat med och att de kunde använda dem i obekanta situationer.

Bilden visar en av provets frågor

Vid det första provtillfället räckte det med att eleverna ringade in det alternativ som de ansåg vara det rätta. De behövde alltså inte motivera sitt val. När de svarade på samma frågor ett par dagar senare krävde jag att de också skulle ge en fullständig motivering till en av frågorna (frågan ovan). Eleverna visste dock inte i förväg vilken fråga som skulle motiveras vilket innebar att de var tvungna att förstå teorin bakom alla. Min tanke var att mellan de två proven skulle eleverna diskutera både de rätta svaren och hur man kunde motivera dessa. Dessutom ville jag kontrollera kvalitén i elevernas resonemang; vilket inte går om det bara är flervalsfrågor.

Efter det första provet
Direkt efter det första provet samlades eleverna i klungor i korridoren och diskuterade frågorna - precis som jag hoppades. Jag lät dem inte ta med sig frågorna från provet utan de var tvungna att tillsammans försöka komma ihåg både hur de formulerats och vilka svarsalternativen var. Många ville förstås att jag skulle gå igenom de rätta svaren men jag uppmanade dem att istället diskutera alternativen. Efter det andra provtillfället gick vi dock igenom varje fråga.

Resultat
Vid varje provtillfälle kunde man få maximalt 10 poäng - ett för varje rätt svar. Totalt kunde man alltså få 20 poäng om man hade alla rätt vid båda tillfällena. För att bedömas som godkänd skulle man dessutom kunna ge en godtagbar motivering på den fråga som jag valt ut. Som väntat var resultaten bättre vi det andra tillfället. I en av klasserna där 30 elever skrev provet ökade den korrekta svarsfrekvensen från 77% till 98% (antal rätta svar totalt delat med 30*10). Dessutom kunde alla ge godtagbara motiveringar till frågan om flygplanet. Några av förklaringarna var förstklassiga. Men det intressanta var kanske inte själva provresultatet utan elevernas reaktioner på upplägget:

"Provet var jättebra då man fick lära av sina egna misstag."

"Jag tycker provet var lärorikt."

"Jag märkte att jag lärde mig mest när jag fick förklara för de andra hur jag tänkte."

"Det var första gången som jag inte var stressad när jag skrev prov." 

Tankar
Innan provet berättade jag för eleverna att jag ville att de helt enkelt skulle lära sig mer genom att göra provet två gånger. Jag talade om hur jag brukade se dem stå och prata i korridoren efter prov och att vi nu skulle utnyttja styrkan i dessa diskussioner. Trots det var det några som tyckte att det kändes som att fuska. De menade att nu kunde ju alla få alla rätt, vilket i sig är en intressant kommentar som förmodligen speglar synen på prov i skolan. Men det var desto fler som direkt tyckte att pressen minskade när de visste att de skulle få en chans till om de "misslyckades" första gången. Jag tänker att det snarare handlar om tydlighet. Efter det första provet vet eleverna vad de skulle kunna och oavsett om de "lyckats" eller inte får de en möjlighet att både motivera ståndpunkter och fördjupa kunskaper i diskussioner med andra.

Formativ bedömning av en laborationsrapport

Tidigare har jag låtit eleverna skriva någon form av redogörelse efter i stort sett varje laborationstillfälle. Dessa rapporter har varit av mycket skiftande kvalitet och det har varit svårt att få eleverna att skriva riktigt bra rapporter. Därför bestämde jag mig i höstas för att jobba mer formativt med detta moment i fysiken.

Gröna Lund
I september 2011 deltog 3 av mina klasser från naturprogrammet i Fysik på GRÖNA LUND. Detta är en fysikdag som arrangeras i samarbete mellan Gröna Lund och Nationellt Resurscentrum för Fysik där syftet är att väcka intresse för och verklighetsförankra fysiken. Mina elever fick i uppgift att ta reda på vilken hastighet attraktionen fritt fall kommer upp i med hjälp av två olika oberoende metoder och sedan jämföra och värdera resultaten.

Planering
Innan besöket planerade eleverna hur de skulle gå till väga för att mäta och beräkna hastigheten. Till sin hjälp på Gröna Lund skulle de ha en linjal (1m) och ett stoppur. De fick även titta på den matris som jag skulle komma att använda för att bedöma deras arbete.


Bilden visar bedömningsmatrisen

Formativ bedömning
Innan eleverna började skriva sina rapporter gick vi igenom hur man behandlar mätdata och vad en laborationsrapport ska innehålla. Sedan bestämde vi ett datum när deras rapporter skulle vara inlämnade. Tanken var att eleverna skulle få feedback på ett första utkast och sedan få ca två veckor på sig att förbättra rapporterna. Det andra datumet var en deadline. Lämnade man inte in en förbättrad rapport innan detta datum gällde den första bedömningen. I och med detta blev min första bedömning rent formativ - den styrde hur eleverna sedan arbetade vidare med sina utkast.


Bilden visar ett utdrag ur en elevs första utkast

I stort sett alla elever tog chansen att jobba vidare med sina rapporter när de visste vad som behövde göras för att den skulle bli ännu bättre. Nu var det även uppenbart att tillgången till bedömningsmatrisen styrde det fortsatta arbetet.


Bilden visar samma avsnitt vid andra inlämningstillfället

De första utkasten som lämnades in liknade de rapporter som eleverna tidigare skrev i samband med laborationer. Även då brukade jag skriva kommentarer om hur de kunde förbättra sina redogörelser till nästa gång, men det var först när de fick chansen att jobba vidare med samma rapport som den förbättringen också skedde. De färdiga rapporterna var av en helt annan kvalitet än vad eleverna tidigare åstadkommit.

Personliga tankar
När jag läser det jag skrivit känns det så banalt på något sätt. Det är väl självklart att eleverna presterar på en högre nivå när de får feedback på och chans att förbättra det de gjort. Det gör att jag blir osäker och tänker att alla andra redan jobbar på det här sättet. Gör de det? Är det bara jag som har missat det här och nu levererar en riktigt hästspark genom en av skolans mest vidöppna dörrar? Hur det än är med den saken kan jag konstatera att jag har lärt mig något nytt genom att stanna upp och jobba vidare med elevernas resultat istället för att direkt bokföra dem och gå vidare med nya uppgifter.

Allt du visar kan komma att användas tilll din fördel

Det är lätt att tänka att ett responssystem som SmartResponseXE framför allt ska används till att kontrollera om eleverna har förstått det som läraren gått igenom. Och utan tvekan kan man använda systemet på det sättet. Men det finns andra, mer intressanta, användningsområden.

Ett par fredagar i rad har jag på matematiken låtit eleverna genomföra ett quiz bestående av ett antal påstånden som knyter an till det vi jobbat med under veckan. Så fort en elev svarar med hjälp av sin responsenhet dokumenteras svaret i ett formulär, vilket innebär att jag hela tiden kan följa den enkilda elevens kunskapsutveckling. Utan tvekan är detta information som är viktig för mig som lärare. Vid betygsättning kommer jag att ha mycket information om varje elev.


Bilden visar hur programvaran sammanställer elevresultat.

Men jag tror att den stora vinsten ligger på ett helt annat plan; innan eventuell kunskapskontroll. Responssystemet kan användas som ett pedagogiskt verktyg för att skapa en elevaktiv miljö. Även om det ibland är nödvändigt att i föreläsningsform gå igenom vissa moment kommer eleverna ihåg rätt lite av det som läraren går igenom på detta sätt. Det som elever verkligen lägger på minnet är sådant som de själva har haft möjlighet att bearbeta aktivt, t.ex i diskussioner med varandra. Och det är här responssytemet kommer in.

Även tidigare har jag försökt att konstruera frågor som syftat till att skapa diskussion och i förlängningen leda till att eleverna lär sig ämnet. Men aldrig tidigare har jag varit med om det engagemang som eleverna visar när de ska diskutera och svara på frågor med hjälp av responsenheterna. Även om eleverna ska svara enskilt får de en liten stund på sig att diskutera varje påstående och det verkar som att det faktum att de knappar in sina svar svar på "dosan" gör att behovet av att diskutera med varandra ökar. Precis det som jag är ute efter med quizet. Att de får en direkt återkoppling på om de tänkt rätt (en sammanställning av resultatet visas på de individuella responsenheterna) spelar förmodligen också roll för den ökade motivationen. Responssystemet öppnar helt enkelt upp möjligheter att skapa en mer elevaktiv undervisning.

Detta till trots tror jag att det är viktigt att diskutera med eleverna hur all den information som jag ändå får om deras kunskaper i slutändan ska värderas. Den här frågan ställdes också av eleverna redan vid andra tillfället som vi använde responssystemet. Vid betygsättning ska läraren ta hänsyn till all tillgänglig information om elevernas kunskaper. Men vad många elever inte vet är att allt som de visar kan komma att användas till deras fördel; det omvända gäller dock inte. Det innebär att jag måste ta hänsyn till deras resultat vid dessa quiz - men bara det som de visar att de kan. Om en elev däremot får låga resultat innebär det att de behöver öva mer och visa att de kan vid något senare tillfälle. En annan positiv effekt av dessa individuella sammanställningar är att jag tidigt under kursens gång upptäckt väldigt duktiga men tysta elever.

Övergripande resultat
Ett quiz av den här typen ger mig som lärare snabbt information om vilka områden som vi måste jobba mer med. Sammanstälningen över klassens övergripande resultat på fredagens quiz visade att många hade problem med t.ex. indexserier (fråga 14). Så om du är min elev och läser det här vet du vad vi ska jobba med nästa lektion.


Bilden visar det övergripande resultatet.