Därför börjar jag med The flipped classroom

Jag har länge gått omkring med en känsla av att det är något som inte fungerar med min undervisning. Trots att jag har jobbat som lärare i snart 10 år kan jag inte se att eleverna som jag har idag lär sig mer än vad eleverna jag hade i början av min lärarkarriär gjorde. Det borde ju finnas ett samband mellan min erfarenhet och elevernas resultat. Samtidigt är jag övertygad om att jag är en bättre lärare idag jämfört med för 10 år sedan, åtminstone är jag bättre på det arbetssätt enligt vilket jag jobbar. Men jag tror att det är just det som är problemet - det finns en gräns för hur långt jag kan nå med den metod som jag använder mig av idag.

Hur jag jobbar idag
För att elever ska lära sig fysik krävs att en lärare förklarar, demonstrerar och visar simuleringar av olika fysikaliska fenomen. Till detta kommer självklart att eleven själv måste jobba med innehållet, både praktiskt och teoretiskt. Men eftersom det är nödvändigt att läraren presenterar innehållet på ett pedagogiskt sätt så har jag ansträngt mig till det yttersta för att bli en bra föreläsare. Samtidigt har förmodligen det varit en del av problemet, det mesta av lektionstiden har varit centrerad kring mig som lärare. Men det är inte lärarens föreläsningar som avgör hur långt eleverna når - det är vad eleverna själva gör som leder till att de lär sig. Det gäller alltså att se till att eleverna är aktiva och jobbar med innehållet så stor del av lektionstiden som möjligt. Så har det inte varit på mina lektioner hittills.

Eric Mazur
Länge var jag alltså övertygad om att bara jag blir en riktigt bra föreläsare som förklarar fysiken så enkelt som möjligt så skulle eleverna nå högre resultat. Men sedan hittade jag det här videoklippet på Youtube:



Eric Mazur är professor i fysik på Harvard och i filmklippet berättar han om undersökningar som visar att det inte spelar någon större roll om du har en prisbelönt föreläsare eller en illa omtyckt lärare i fysik - när de använder sig av en undervisningsmetod som bygger på föreläsningar skiljer sig inte elevernas resultat särskilt mycket åt! Att föreläsa, som förmodligen är den äldsta undervisningsmetoden, är helt enkelt ingen bra teknik. För mig känns det både provocerande och trösterikt på samma gång. Provocerande eftersom det strider mot bilden av en bra lärare som en bra föreläsare, trösterikt eftersom det förklarar varför mina elevers resultat inte har förbättrats genom åren. Det skulle alltså bero på begränsningar i den metod jag använder mig av. När Eric Mazur tagit del av dessa resultat gjorde han om sin undervisning och skapade en metod där eleverna i förväg jobbar med teorin. På lektionerna diskuterar sedan eleverna ett antal frågeställningar i anslutning till denna teori. För att ytterligare öka motivationen använder sig Mazur av digitala responsenheter, något som jag skrivit om tidigare.

The flipped classroom
Senare under hösten 2011 började flera av dem jag följer på twitter länka till artiklar om något som kallades "the flipped classroom". När sedan det här videoklippet dök upp började jag på allvar tänka att det här måste jag pröva:



Filmen visar hur dagens teknik möjliggör för läraren att gå igenom innehållet utan att den dyrbara lektionstiden tas i anspråk. The flipped classroom innebär att eleverna förbereder sig för lektionerna genom att läsa boken, titta på korta videopresentationer inspelade av läraren och laborera med digitala simuleringar. Sedan kommer de till lektionen för att ställa frågor om innehållet och använda teorin i problemlösning, experiment och diskussioner. Lektionstiden används då till det som de tidigare gjorde i hemläxa - därav namnet "the flipped classroom". Den stora vinsten är att både läraren och andra elever finns till hands när den enskilda eleven jobbar aktivt med innehållet. Det är precis så jag vill jobba. Jag vill finnas till hands när eleverna tar sig an problemlösningen, som är betydligt svårare än att lyssna på en lärare, men också det som ger den största utväxlingen i lärande. Även Eric Mazur hävdar att vi måste skifta fokus från att undervisa eleverna och istället lära dem att lära sig, något som bara är möjligt när eleverna själva jobbar aktivt med innehållet.

Möjligheter
Det finns naturligtvis en mängd kritiska frågor att ställa - Hur får man eleverna att jobba i förväg? Har alla elever tillgång till tekniken? Passar det alla elevgrupper? - men så här i början tänker jag framför allt på möjligheterna. Bara det att elever kan stoppa och spela upp svåra avsnitt i föreläsningen igen är intressant. För att inte tala om dem som snabbt tittar igenom videoklippet och direkt vill börja med exempelvis problemlösning. En individualiserad undervisning blir plötsligt praktiskt möjlig. Överhuvudtaget hoppas jag att lektionerna kan bli mer elevcentrerade där läraren inte längre är en vis förmedlare av kunskaper utan en guide vid sidan om. Hur jag ska genomföra det hela rent pratktisk, med inspelning och publicering av videoklipp, återkommer jag till.